Härjedalen i södra Sapmi är ett av de bästa ställena i Skandinavien för snö tidigt på säsongen. Det ligger långt från både Östersjön och Atlanten vilket gör att det har ett inlandsklimat med bra vintrar. Funäsdalen i västra Härjedalen ligger 58 mil från Stockholm och är den skidort som brukar toppa snöligan i Sverige.

Här strövar renhjordarna fritt tillsammans med andra arktiska djurarter såsom myskoxe, björn, varg, järv, fjällräv, örn och lo.

Kursprogram på engelska
Kursprogram på spanska
Information om Funäsdalen

Detta är en zoombar och klickbar loggbok över vår framfart:

Detta är de preliminära hållpunkterna:

Visa stor karta med loggboken
Visa stor karta med hållpunkterna

Jag använder en kitestorlek större än Miro eftersom jag väger mer. Det betyder att vi inte behöver ha med två kites i samma storlek. Igår när vi tränade använde Miro Access 6 m² och jag använde Access 8 m². I förrgår blåste det mer och då använde Miro Access 4 m² och jag använde Access 6 m². Vi kommer att ta med oss totalt 6 kites under tävlingen i storlekar från 4 m² till 14 m².

Vi har hunnit med att turista en del i omgivningarna runt Vadsø. Bara att få se den arktiska Finnmarkskusten är en upplevelse i sig.

De enorma snövidderna, de egendomliga isformationerna och ensligheten när man sveper fram över isen gör att det är en mycket speciell känsla att åka på kite-tur i Luleå skärgård. Och kite-åkningen inne i stan går inte av för hackor den heller.

Här är mobiltelefonfoton som jag laddar upp kontinuerligt med hjälp av MMS under påsken:

_________________________
Andra webbsidor
Surfbussen – En Snökitehälsning från Ramundberget och Luleå
Kitecrowd – Easter on sea ice
Kitenation – Påsk på havsisen
¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯

Jag körde med Ozone Access och Ozone Frenzy i de hårda vindarna. Mot slutet av veckan avtog vinden och jag fick chansen att pröva en 12 m² Ozone Manta M3. En dag blåste det måttliga 5 m/s men det gick ändå enkelt att ta sig upp till toppen av Trysilfjället med Mantan. Den sista dagen blåste det bara 2 m/s. Då fick jag starta Mantan i nedförsbacke för att få upp den i luften. När den väl flög tog jag mig ända upp till toppen av Trysilfjället. Grym kite! Jobbar man mycket med den får man ett stort drag så att man kan åka upp för fjällsluttningar även i måttliga vindar. Samtidigt är den väldigt säker; om det blåser upp är det bara att sluta jobba med den så försvinner draget. Mantan funkar också utmärkt på tur på plattare fjäll, tack vare sitt stora vindregister. Det får bli Manta på VAKE. Jag får nog sälja av mina nuvarande kites för att investera i en uppsättning Manta. Det lutar åt att jag kommer att använda Access 4 m², Manta 8 m² och Manta 12 m² under VAKE.

Efter sex dagars skid- och kite-åkning kände jag mig rejält mör i benen, så det blev en bra genomkörare inför VAKE.

_________________________
Andra webbsidor
Surfbussen – Anders Marklund tränar inför VAKE- 10
¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯

Vi kommer att uppdatera den här hemsidan under själva tävlingen, så att man kan följa vår framfart på tundran online.

Tävlingens hemsida: www.vake.no

Snyggt Paul!

_________________________
Other web pages
Kitecrowd – NU KÖR VI…. courtesy Luke S.
Kitenation – new land buggy tricks
Surfbussen – Kite buggy på framfart i Sverige?
¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯

Gotska Sandön är den mest isolerade ön i svenskt territorialvatten och i hela Östersjön. Jag hade inte besökt ön förut, men jag hade hört att det är en öde och karg men samtidigt vacker ö. Som namnet antyder är ön ett rike av sand med kilometerlånga ödsliga sandstränder. Ön består av sanddyner som täcks av en vindpinad tallskog.

        Aerial view (from Wikimedia Commons)

Gotska Sandön har fascinerat besökare i århundraden. På grund av den känsliga floran och faunan så tillåts högst 165 besökare på ön. Besökarna bor i tält eller i stugor på en lägerplats. Den enda bebodda platsen på ön är lägerplatsen där tillsynsmannen och några lägervärdar bor. Gotska Sandöns nationalpark bildades för 100 år sedan och det är den äldsta nationalparken i Europa, tillsammans med några andra svenska parker. Mitt mål var att utforska ön med kite buggy.

Fredag

Jag anlände till ön en fredag eftermiddag i mitten av juli. På stranden väntade lägervärdarna med en traktor och vagn för transport av bagage till lägerplatsen.

        Ankomst till ön

Ön har ingen hamn, så den lilla färjan åker alldeles intill en av stränderna som har djupt vatten. Under vissa vindförhållanden kan inte färjan närma sig stranden, i vilket fall en gummibåt går i skytteltrafik mellan fartyget och stranden. Denna dag var det lugnt och varmt väder, så vi kunde gå iland direkt på stranden.

        Turister stiger iland på ön

Vid ankomsten får passagerarna ställa sig i en langarkedja för att ta iland bagaget.

        Langarkedja

Medan traktorn transporterade bagaget promenerade jag och de andra turisterna till lägret, dit vi anlände efter 45 minuters promenad. Det var sydvästlig vind – perfekt för kite på Västra sidan. Jag lossade min utrustning ur vagnen och begav mig ivrigt iväg till stranden. Det var inte så frisk vind men det blev en perfekt uppmjukning på kitehelgen. Sanden var tillräckligt hård precis vid strandkanten där vågorna slår in, i övrigt var den för mjuk för buggy. Det var hur kul som helst att köra fram och tillbaks efter stranden med min 10 m² foil, längs med vattnet, ibland i vågorna, ibland torrskodd.

        Västra sidan

Efter att ha roat mig ett tag på Västra sidan åkte jag med buggyn till Bredsandsudde. Hela udden hade lite hårdare sand, inte tillräckligt hård för att kunna kryssa, men skoj att köra på i full fart med sned medvind.

        Bredsandsudde

Lördag

Väderprognosen på lördag morgon utlovade sydostlig vind, vridande mot ost. Detta var för bra för att vara sant! Det betydde att jag kanske skulle kunna åka buggy längs med hela norra sidan av Gotska Sandön, från Tärnudden i sydost till Bredsandsudde i nordväst. Så det det var bara att packa kites, mat, vatten och ombyte i vattentäta påsar och ge sig av, vandrande genom hela Gotska Sandön från lägerplatsen till Tärnudden, dragandes på buggy och packning.

        Dra buggy

Sanden och ljungen gjorde att det kändes som att vandra i en norrländsk tallhed, förutom att det var myggfritt.

        I skogen

Efter ett par timmars slit i mjuk sand anlände jag till Tärnudden. Där mötte jag två personer på stranden, de första jag sett sedan jag gav mig av från lägret. Vinden hade redan börjat vrida mot ost, så det var inte rak sidvind utan lite grann motvind. Jag riggade min Frenzy 7 m², satte mig i buggyn, och gav mig äntligen iväg. Trots snedvinden gick det ändå hyfsat bra att åka längs med Franska bukten fram till Kyrkudden, även om det inte gick så snabbt. Det kändes skönt att blicka tillbaks på avverkad sträcka.

        Franska bukten med
        Tärnudden i horisonten

Från och med nu kunde det bara bli bättre. Men först var jag tvungen att passera Kyrkudden. Där var det stenstrand så jag fick dra byggyn runt udden till Källahamn-stranden, gåendes med bommen i ena handen, kiten i luften, och buggyn i den andra handen. När jag satte mig i buggyn och åkte iväg hade jag nu fått sned medvind, så det gick som ett spjut med Frenzyn. Jag körde upp på den mjuka sanden för att bromsa farten men efter ett felskär voltade buggyn och jag flög över sanden och draggade tio meter. Sandig från topp till tå och med en lite blodskrapig vänsterarm beslöt jag mig för att ta en lunch- och badpaus.

        Lunchpaus på stranden Källahamn

Det var en otrolig känsla att vara den enda personen på hela stranden. 25 grader i luften, bra badtemperatur, blå himmel och en lagom svalkande vind. Det kändes som att vara ensam på en söderhavsö. Jag insåg att det skulle gå snabbt att ta sig tillbaks mot lägret med sned medvind, så jag beslutade mig för att ta en lång paus för att njuta av tillvaron. Jag tog det lugnt i några timmar och badade, solade och vandrade på stranden.

        Strandskatter

När det var dags att ge sig av igen hade vinden ökat något, så jag bytte kite till Access 4 m². I horisonten såg jag nästa delmål – Säludden:

        Mot Säludden

Nu gick det snabbt. Vilken upplevelse att susa fram så att sanden och vattnet sprutade. En bit före Säludden dök det upp gula skyltar som proklamerade att det var tillträdesförbud året om. Sälarna kommer nämligen upp på stenarna och vilar sig. Så det var bara att börja traska igen.

        Skylt vid Säludden

Efter Säludden börjar stranden Las Palmas.

        Las Palmas

Det gick fort längs Las Palmas till nästa udde – Stora beckrevet. Även denna udde var för stenig så jag drog buggyn medan jag höll kiten i luften. Sedan gick det med en rasande fart längs Norra sidan. Här fick jag köra ganska mycket i den mjuka sanden för att bromsa farten. Det var hur kul som helst att sladda fram i sanden, nästan flyga ut i vattnet, köra i vattenbrynet och bli duschad för att sedan sladda upp på den mjuka sanden igen. Så höll det på tills jag närmade mig slutet av sandstranden. Här mötte jag två personer – de enda jag sett på hela turen sedan Tärnudden. Strax därefter mötte jag tillsynsmannen som kom körandes i en jeep. Han tyckte det såg roligt ut och undrade om det inte vore bra förhållanden för kite ute på Bredsandsudde. Jag tackade för tipset och fortsatte. Mellan Norra sidan och Bredsandsudde blev det stenigt igen, men det såg åkbart ut, så jag fortsatte i buggyn. Ibland höll jag på att studsa ur buggyn, men det gick med nöd och näppe att ta sig över stenarna till Bredsandsudde. Väl på Bredsandsudde hade jag kraftig medvind så jag lekte med buggyn och for fram som en kalv på grönbete, längs hela udden, tills jag kom till den nordligaste spetsen av Gotska Sandön.

        Bredsandsudde

Min lilla expedition hade avlöpt väl, med några skrapmärken på armen som enda missöde. Jag promenerade tillbaks till lägret, hämtade en öl ur jordkällaren och avnjöt den i den ljumma kvällningen.

_________________________
Andra webbsidor
Kitenation – Kiterapport: Gotska Sandön med kite buggy
Kitecrowd – Kite buggy across Europe’s oldest national park
¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯